Vikten av medmänsklighet i Raoul Wallenbergs anda

Blogginlägg av Emelie Hahn: Ibland händer det oväntade. Något som inte kunnat förutses. Både vi själva och vårt samhälle prövas just nu. Att visa medmänsklighet – att agera i Raoul Wallenbergs anda är av yttersta vikt. Som utbildningsminister Anna Ekström sade: “Håll huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena”.

Jag blev tillfrågad att skriva ett blogginlägg med fokus på vårt arbete med kuben och hur vi tänker nu med vårt arbete framåt. Vi på Gränbyskolan är med i Kubprogrammet för andra året i rad. I år har vi kub nummer femton; “Rätten till en nationalitet”. Eleverna arbetar med utställningen till kuben inom flera av skolans ämnen och de har även möjlighet att välja att arbeta med kuben som elevens val. Till utställningen fokuserar vi både på vår tilldelade mänskliga rättighet, men har i arbetet även fördjupat oss i de nationella minoriteter som finns i Sverige. Vi har satsat på verkliga möten som inspirerat eleverna i deras skapande till utställningen. 

För en dryg månad sedan anlände kuben till oss på Gränbyskolan och vi hade invigning där hela skolan samt inbjudna gäster deltog. Det var tal, bandklippning och sång. Invigningen avslutades med att alla tillsammans sjöng “We are the world”. Eleverna har efter kubinvigningen arbetat hårt med utställningsmaterialet som vi senare i vår skulle fylla vår kub med för att sedan bjuda in till samt arrangera visningar; först på skolgården och sedan på en central plats i Uppsala där kuben kommer att stå en tid efter skolavslutningen innan den hämtas upp inför den stora allmänna utställningen i Kungsträdgården i Stockholm i samband med Raoul Wallenbergs dag. Nu är det inte säkert att utställningen som vanligtvis är den stora finalen på kubåret kan genomföras. Som så mycket annat.

Den här veckan har vi av förklarliga skäl inte haft tid eller möjlighet att arbeta vidare med utställningen. Som på många andra skolor runt om i landet har vi lärare haft förlängda konferenstider med workshops för att förbereda distansundervisning för de elever som är hemma, samt för om det framöver kommer att fattas ett beslut om att stänga landets förskolor- och grundskolor, vilket har inneburit att eleverna fått sluta sina skoldagar tidigare några eftermiddagar.

Även om det inte varit högst på min prioriteringslista under den gångna veckan, så har jag funderat på hur vi kan arbeta vidare med vår kub tillsammans, både med elever på distans och fysiskt på plats samtidigt samt om det skulle komma att bli så att alla elever kommer att vara på distans. Idéer om hur vi på bästa sätt skulle kunna digitalisera och därmed sprida utställningen den vägen har börjat gro. Även tankar på att låta eleverna skapa en egen hundralista med medmänskliga handlingar som är genomförbara i den verklighet vi nu lever i och låta dem få spridning under hashtaggen “ageraalltid.” Det kommer jag att diskutera med eleverna.

Något som jag anser vara av yttersta vikt är dock att försöka hitta en kontinuitet i samt att fortsätta det arbete vi har påbörjat och ändå närmar oss ett färdigställande utav, då det är elevernas kreativitet och idéer som ligger till grund för det. Vad jag uppskattar mest med kubprogrammet är att eleverna uppmuntras att själva göra skillnad – att de utifrån sin kreativitet fritt får gestalta hur de kan stå upp för sin mänskliga rättighet utifrån perspektivet hur varje människa kan göra skillnad samt att de sedan får autentiska mottagare för sitt arbete som får rejäl spridning utanför klassrummets väggar, att det möjliggör till verkliga möten i samhället som inspirerar samt att det skapas en koppling mellan skolan och lokalsamhället genom arbetet med kuben som även blir synliggjort för eleverna.

Därför kommer jag att lyssna in elevernas tankar och idéer och jag är övertygad om att de kommer att ha en uppsjö. Tillsammans kommer vi att hitta nya arbetssätt och metoder i Raoul Wallenbergs anda för det fortsatta arbetet. Vi är inte ovana vid att behöva tänka om och hitta nya vägar framåt när något oförutsett händer i vårt arbete med kuben, vilket jag skrivit om i tidigare blogginlägg: https://raoulwallenberg.se/gastblogg-av-lararen-emelie-hahn/?fbclid=IwAR23wbFSJ5ZpdJuzK6-9vJz3MJZqTkCyXT1ee3NKVnGTPYBkurna2foZeCk

Arbetet fortgår, om än på andra sätt och genom modifierade arbetsformer. Mänskliga rättigheter, medmänskliga skyldigheter och civilkurage är ledord i vårt fortsatta arbete.