På frågan vad civilkurage är för henne svarar Ingrid direkt. ”Att göra något för någon annan utan ha något eget bakomliggande intresse i saken. Utom moralen då, och medkänslan för andra.”
Ingrid Lomfors sitter i juryn för Raoul Wallenbergpriset och arbetar till vardags som överintendent på Forum för levande historia. Det är en myndighet under kulturdepartementet som har som uppgift att med Förintelsen som utgångspunkt arbeta med mänskliga rättigheter, demokrati och tolerans. Forum för levande historia strävar också efter att stärka människors vilja att aktivt verka för dessa saker. Civilkurage och empati är alltså något Ingrid ständigt arbetar med, och hon har också starka personliga kopplingar till ämnet. ”Det är en del i min personliga historia,” säger hon, ”det här med civilkurage. Och också brist på den. Jag är barnbarn till Förintelsens offer, och det har självklart format mig och min syn på civilkurage. Jag vet vilken enorm betydelse det har haft genom historien, personifierat genom människor som Raoul Wallenberg och Per Anger till exempel. De är inspirerande! Men civilkurage finns ju både i stort och smått. I förintelselägren så bjöd människor varandra på bröd och vatten till exempel. En sån ’liten’ sak gjorde också stor skillnad, kanske skillnaden mellan liv och död.”
Idag slänger sig många halvt nonchalant och halvt uppgivet med uttrycket att ”historien håller på att upprepa sig”. Ingrid förklarar hur hon ser på saken. ”Alltså, historien upprepar sig aldrig. Det är en omöjlighet! Däremot finns i historien återkommande fenomen, och det kan vi nog se idag. Den tid vi lever i nu har stora likheter med 30-talets Tyskland till exempel. Men jag tycker att man ska använda det uttrycket med varsamhet, därför att det kan skapa rädsla och uppgivenhet inför samtiden. Istället kan man försöka använda historien till att tolka dessa tecken och se dem som varningstecken utifrån den erfarenhet vi har. Vi vet hur illa det kan gå, och därför måste vi lära oss att tolka samtiden och utifrån det också ändra kurs.”
Ingrid har en tydlig vision med sitt arbete, och rösten blir allvarlig när hon berättar. ”Jag vill ge den unga generationen hopp och få dem, er, att förstå att vårt agerande spelar roll och kan betyda oerhört mycket- till och med vara helt avgörande för andra människor. Jag verkar för att vi ska bättre ska förstå historien, som vi ju alla är en konsekvens av. Det är något stort att förvalta.”
Intervju av Elin Prestgaard
Lästips:
Forum för levande historia: http://www.levandehistoria.se
Ingrids (jobb)blogg: https://tankeforum.com
