I år fyller Raoul Wallenberg Academy 20 år. Våra ledarskapsprogram startade 2001 och en av de som deltog 2001 är Lotta Norberg. Här berättar hon om vad det betydde för henne. ”Frågan hängde i luften. Vi var inte vana vid den sortens frågor. Vi var ju bara helt vanliga 17-åriga gymnasieelever som var vana vid att följa ett uppritat schema som berättade för oss när det var rast och när det var lektion. Vi var vana vid att lyssna och anteckna och försöka förstå vart läraren ville komma.”
Det här var första gången någon frågade oss när vi ville ha paus. Och hur lång den skulle vara. Det var första gången vi blev bemötta som vuxna.
Det kan verka som en småsak, men det säger i själva verket en hel del om vilken inställning Raoul Wallenberg Academy hade till oss deltagare, redan från början. Kursledarna var inte vana vid att ha ungdomar på sina kurser, de var vana vid vuxna. Och vuxna brukar man tillfråga om deras synpunkter på saker och ting.
Det var nog den inställningen som gjorde mest skillnad för mig under tiden med RWA. Den märktes i den proffsiga pärmen med kursmaterial som redan satt i när vi fick den (i efterhand har jag ju insett att det är standard på kurser för vuxna). Den märktes i det ambitiöst utformade programmet med intressanta ledare som vi fick möjlighet att träffa. Det märktes i att kursledarna uppmuntrade fysisk aktivitet under kursdagarna då vi var borta på internat – inga påtvingade gympapass med närvaroplikt här inte, däremot antog man att om man berättade för oss att motion och utomhusvistelse skulle göra oss gott som omväxling under dagar av stillasittande, så skulle vi ta till oss den informationen. Och åtminstone ett löppass fick jag också till under de där dagarna.
Den här inställningen landade som en insikt i mig. En insikt om att människor inte bara är olika personligheter, utan kan bli olika personligheter beroende på hur de blir bemötta. Om hur mycket vi kan växa med ansvar och förtroende.
Det har gjort att jag i min tur har vågat lämna ifrån mig uppgifter i arbetslivet till kolleger, även yngre och mer juniora, med fullt förtroende för att de ska klara av det.
Jag förstod då, vid 17 års ålder, att det här med att vara ledare, det har ganska lite att göra med ens titel i mejlsignaturen eller box i organisationsschemat. Jag förstod att vi där och då kunde välja att vara ledare, i vår omgivning och för dem runtomkring oss. Att ledarskap kan utövas på många olika sätt beroende på personlighet och sammanhang. Men att det som alla sätten har gemensamt är vikten av att stanna upp och reflektera – till exempel över en sån sak som när det är lämpligt att ta paus och hur lång den ska vara.
Lotta Norberg
Opinionsstrateg på Svenska Röda Korset
Deltagare RWA 2001-2002
