Det här priset delas ut i Raoul Wallenbergs anda. Vad innebär det för dig? Jag är stolt över detta. Nomineringen är en bekräftelse på betydelsen av mitt arbete och engagemang för barns mentala hälsa och det preventiva arbetet mot våldsbejakad extremism. Det innebär mer entusiasm från min sida att fortsätta med mitt arbete att dels identifiera, behandla och vårda barn och unga som fallit offer för extremism (ISIS), dels att förebygga våldsbejakad extremism och fanatism genom utbildning och behandling.
Berätta om din verksamhet/handling, hur gör du skillnad? Jag kom som politisk flykting från irakiska Kurdistan till Sverige 1982. Jag var då en färdigutbildad läkare på Mosul universitet i Irak och hade arbetat i 3 år som läkare i irakiska Kurdistan. I Sverige ”upptäckte” jag barnpsykiatrin som medicinsk specialitet. Jag utbildade mig som barnpsykiater på Uppsala universitet och forskade på traumatiska upplevelser hos barn och ungdomar både i Sverige och irakiska Kurdistan. Både min specialist kompetens (1994), och min doktorsgrad (1999) har hjälpt mig att komma i nära kontakt med barns tankar, känslor och beteenden, särskilt i anslutning till svåra upplevelser. Inom ramen för min forskning, där jag jämfört svenska barn och kurdiska flyktingbarn i Uppsala, samt barn i irakiska Kurdistan, har jag dels identifierat barn-specifika kriterier för trauma och psykosocial utsatthet, dels fått tillfälle att undersöka risk och skyddande faktorer i två helt olika samhällsstrukturer. Mitt arbete i Sverige och Kurdistan har alltid haft ett tydligt barn- och mänskliga rättighetsperspektiv och jag är fast övertygad om att arbetet mot extremism och fanatism måste börja i barndomen. Resultatet av 10 års forskning i samarbete med Uppsala universitet i Sverige och Duhok universitet (Irakiska Kurdistan) har bland annat resulterat i uppbyggandet av en särskild enhet för barns mentala hälsa vid Duhok universitet år 2001. Duhok universitet blev då det första universitetet i Mellanöstern med en särskild akademisk enhet om barns mentala hälsa. Vi har hittills i Duhok utbildat sex barnläkare till barnpsykiatriker enligt den svenska modellen. Dessutom har vi för första gången någonsin introducerat en obligatorisk kurs i barnpsykiatri för läkarstudenter vid Duhok universitet, samt erbjudit utbildningskurser för psykologer, social arbetare, lärare och hälsopersonal för första gången i området. Budskapet i utbildningen baseras på barnpsykiatrisk kunskapsöverföring genom ett preventivt arbete mot intolerans och främlingsfientlighet. Genom att i Kurdistan utbilda läkare, sjukvårdspersonal, lärare, psykologer och socialarbetare i hur man bör bemöta och behandla fördomsfulla attityder gentemot minoriteter har vi kunnat visa hur man bör föregå med ett gott exempel genom att alltid falla tillbaka på människans inneboende värde, oavsett var man kommer ifrån och vad man tror på.
Mitt engagemang för flyktingbarn har sträckt sig från Sverige till Kurdistan och Palestina. Utöver mina insatser för prevention, utredning och behandling av barns mentala hälsa, inom ramen för min anställning som barnpsykiater på akademiska sjukhuset i Uppsala, har jag även utvecklat nya utbildnings- och träningsmetoder för utredning och behandling av barn med traumatiska upplevelser. Jag startade år 2008 Barns mentala hälsa Ahmad AB i Sverige som för närvarande är under omvandling att bli en stiftelse. Jag är sedan 2008 docent på Uppsala universitet och har pensionerat mig från min kliniska anställning sedan 2013 för att få tillfälle att fritt arbeta med mina projekt för barns mentala hälsa både i Sverige och utomlands. Bland annat startade jag år 2008 Metins hälsohus för barns mentala hälsa i Kurdistan (Duhok). Syftet med inrättningen är att förebygga och behandla barns mentala hälsoproblem i Kurdistan i samarbete med Sverige som kunskapskälla. Vi har även samarbetat med internationella organisationer såsom WHO, UNICEF, UNHCR, Qandil, m.m., för att lyfta upp arbetet med barn- och ungdomars psykiska hälsa. Våra aktiviteter just nu är framförallt fokuserade på flyktingarna från ISIS terrorkrig. Utöver krisbearbetning och psykosocialt stöd genom multi-disciplinära teams insatser i flyktingläger kring Duhok, Erbil och Sulaimani i irakiska Kurdistan, utbildar vi även personal i frågor om hur traumatiserade barn och unga bör hanteras och behandlas. Nu jobbar vi intensivt med barn och ungdomar från Mosul och Sinjar i irakiska Kurdistan som flytt undan ISIS till Duhok provinsen.
Majoriteten av flyktingarna utgörs av Yezidier som tillhör en religiös minoritet som drabbats särskilt hårt av ISIS. Under ISIS framfart skapades extrema flyktingströmmar och befolkningen i Duhok fördubblades under de första månaderna efter kriget i Sinjar under augusti 2014. Under denna tid utvecklade jag en krisintervention för barn och ungdomar (CIPCA) med syftet att förebygga posttraumatisk psykopatologi hos barn och ungdomar i krissituationer. Vi har med hjälp av WHO och lokala hälsomyndigheten i Duhok utbildat yrkesutövare, såsom psykologer, lärare, socialarbetare, läkare och sjukvårdspersonal, m.fl. till tränare som i sin tur utbildat lärare bland flyktinglägren till gruppledare. Varje två utbildade gruppledare erbjuder 30 barn eller ungdomar en enskild grupp session i en timme för att hjälpa dem ventilera, verbalisera och fritt uttrycka allt negativt i deras upplevelser för att ersätta det med positiva tankar och känslor. Genom att vårda de barn och ungdomar som fallit offer för ISIS extremism kan CIPCA användas för att åstadkomma en positiv reformering av deras negativa upplevelser. Istället för patologiska processer efter övergrepp baserat på rädsla, skam, och skuldkänslor, som kan utvecklas till hat, fanatism, extremism och terrorism, kan man med hjälp av CIPCA förebygga psykisk ohälsa och starta hälsosamma processer. Detta kan i sin tur bana vägen för en sund personlighetsutveckling baserad på medmänsklighet, tolerans och jämlikhet.
I en tid och plats där ISIS starkt arbetar för att förinta religiösa minoriteter och etniciteter, står vi, Metins hälsohus, fast vid våra värderingar om alla människors lika värde och bekämpar aktivt på plats deras handlingar genom dels preventiva åtgärder för att förhindra att fler ansluter sig till fanatism, dels genom att stödja och omhänderta de utsatta. De första resultaten av CIPCA verkar lovande och jag har blivit inbjuden till europeiska barnpsykiatriska föreningens möte i Geneve under juli 2017 för att presentera tvåårs uppföljningen av CIPCA. Jag har även tagit fram idéer och planer på hur man på bästa sätt kan förebygga extremism i Sverige genom att använda CIPCA inte bara med nyanlända flyktingbarn och ungdomar, utan även för mottagarbefolkningen, dvs. svenska barn och ungdomar i syfte att lära ut ett positivt förhållningssätt gentemot flyktingar. Detta syftar till att förebygga intolerans, extremism, rasism, och terrorism. Vi har haft diskussioner med kommuner, ideella föreningar och migrationsverket om CIPCA-projektet som kan hjälpa oss att i ett tidigt skede identifiera och behandla extremistiska attityder och radikalisering.
Berätta om ett medmänskligt föredöme som har betytt mycket för dig. Förutom mina lärare i Kurdistan (bl.a. Anwar Mayi), och mina vänner i Sverige (t.ex. Anne-Liis von Knorring och Henrik Pelling) som har introducerat mig till det svenska samhället och den akademiska världen, så har professor Hans Rosling varit min förebild och aktiv medlem i mitt rådgivande råd när det gäller forskningsetik, kunskapsöverföring och medmänsklighet.
Hur skulle du vilja använda prissumman för att fortsätta arbetet mot intolerans? Jag skulle vilja donera pengarna till en stiftelse som jag håller på att bilda i Sverige med ändamålet att fokusera på utbildning, träning, prevention, utredning och behandling av barns mentala hälsa i Kurdistan. Där är behoven stora och möjligheterna störst för att göra skillnad i utveckling av hälsosam personlighet. Stiftelsen har även till ändamål att i Sverige erbjuda kunskapsuppbyggande insatser kring medmänsklighet, grundvärdering och människors lika värde genom föreläsningar och konsultarbete riktat till landsting och myndigheter. Genom att arbeta med den utvecklade metoden, CIPCA, kan det preventiva arbetet spridas till myndigheter och organisationer som arbetar med barn och ungdomar för att strukturera upp krisbearbetning i positiv riktning mot intolerans och extremism i det svenska såväl som i det kurdiska samhället.
