Lisa Gawell är talesperson och projektledare för/på Raoul Wallenberg Academy. Detta är det tal hon höll på Raoul Wallenbergs torg under ljusceremonin, den 17 januari 2019. Ceremonin hölls för att minnas Raoul Wallenberg och hans gärning.
Välkomna till minnesceremonin för Raoul Wallenberg, här på Raoul Wallenbergs torg. Jag heter Lisa Gawell och är talesperson för Raoul Wallenberg Academy.
Jag vet inte om ni redan känner till det, att RW arbetade bara ett stenkast härifrån. På strandvägen 7A. Det var också där han fick frågan om han kunde ta det viktiga uppdraget och åka till Budapest, för att försöka rädda så många judar han kunde från att deporteras till nazisternas dödsläger.
Hans inre kompass fick honom att lämna ett land i fred, sin älskade familj och sina vänner. Tack vare hans medmänsklighet, hans kreativitet och ledarskap så kunde tiotusentals människor räddas från en säker död. Världen över har människor Raoul att tacka för livet. Som vi alla vet så kom han själv aldrig tillbaka hem till sin familj. Han tillfångatogs av ryssarna och sista gången som Raoul Wallenberg sågs i frihet var den 17 januari 1945, på dagen 74 år sedan.
Så idag tänder vi ett ljus för Raoul. Vi stannar upp och påminner oss om hans medmänsklighet, hans mod och hans handlingskraft. Samtidigt som vi minns Raoul Wallenbergs så samlas vi också för att reflektera kring vår nutid och det ansvar vi har som medmänniskor.
Vi kan se tillbaka på ett år där stora medmänskliga kliv har tagits. Metoo-uppropet som spreds över stora delar av världen, det protesterades mot nazistiska NMR. Samtyckeslagen gick igenom OCH Greta Thunbergs klimatstrejk utanför Riksdagen för att nämna några.
Samtidigt lever vi i en värld med växande främlingsfientlighet och där tongivande ledare sprider rädsla och uppmuntrar till intolerans.
Så vad är vårt ansvar i den världen?
Kan vi ta lärdom från historien?
Ja, vi kan påminna oss om att Förintelsen började inte med gaskamrarna utan med små ord och handlingar, där en grupp förminskades och frystes ut. (En antisemitisk teckning, en rasistisk kommentar, en viskning bakom en klasskompis rygg.)
Vårt ansvar idag är att inte låta de små orden och handlingarna passera. Vi värnar vår demokrati och mänskliga rättigheter med vårt bemötande varje dag, med vad vi säger och vad vi gör. På jobbet, i klassrummet och hemma.
Men det är inte lätt…. Att vara den ständigt obekväma och obstinata som alltid höjer rösten vid rasistiska eller sexistisk kommentarer, den som inte tål ett skämt det är ju inte alltid så kul. Det kan också innebära att behöva avstå från sådant vi tycker om som att tex äta kött, nöjes-shoppa eller flyga till varmare länder. Kanske behöver jag avstå mitt talutrymme till någon annan, till en röst som inte brukar höras.
Men jag tror att vi alla har haft den där sköna känslan då vi gjort något för någon annan är oss själva. Stått upp fast det var obekvämt. Kan ni känna. En varm känsla, känsla av meningsfullhet. Så varför inte unna oss de positiva känslorna varje dag.
Vi har tagit fram en lista på 100 sätt att göra medmänsklig skillnad. Jag tänkte ge er en kickstart och göra en här och nu, det är utmaning nummer 69 “Le åt en främling”. Hitta någon ni inte känner och ge ett leende. Så får ni med er nummer 66 hem- “Ring någon som ni vet är ensam. Behöver ni mera inspiration så kan ni få listan med er hem från personerna i gula västar och de har också vår fina pin med Raoul Wallenbergs portfölj.
Vi avslutar den här minnesceremonin med ett musikframträdande.
Stort tack för att ni trotsat kylan och mörkret för att hedra minnet av Raoul Wallenberg och att ni agerar i hans anda.
