Detta är det tionde blogginlägget av Emelie Hahn, lärare på Gränbyskolan i Uppsala. Hon har varit gästbloggare hos Raoul Wallenberg Academy under ett år. Alla inlägg är samlade under kategorin ”Röster från skolan”. ”I detta blogginlägg har jag intervjuat min kollega, Zorica Kireta som undervisar i spanska och svenska som andraspråk. I SVA-undervisningen har hennes elever arbetat med ett integrationsprojekt, där eleverna avslutningsvis skrivit dikter på temat integration. Elevernas alster kommer att visas upp i Gränbyskolans kub, men smakprov finns att läsa i detta inlägg.”
Vad inspirerade dig till projektet?
Jag ville att mina elever skulle bli bättre på att analysera tyngre texter men även testa på att skriva egna dikter. Att det blev just temat integration beror på att jag tycker att det alltid blir mer engagemang hos eleverna när de får använda sina egna erfarenheter i skapandet. Eftersom jag undervisar SVA-elever så är det ett aktuellt ämne, då de själva eller deras föräldrar bär på erfarenheter kring detta tema.
Integration innebär bland annat att man känner tillhörighet, utan att för den delen ge upp sitt gamla liv och sina gamla vanor, vem man är. Vägen dit är inte alltid enkel eller självklar och det är det jag ville att eleverna skulle fånga. Jag ville att de i sin dikt skulle uppmärksamma en känsla kopplad till integration, jobbiga känslor men även positiva. Temat och diktformatet kändes som en bra kombination, eftersom det är en friare och mer tillåtande texttyp, utan givna mallar som andra texttyper kräver. På så sätt fick eleverna ha fokus på känslan snarare än formen.
Hur gick arbetsprocessen till?
För att väcka elevernas intresse och visa på hur lättillgänglig poesi kan vara, fick de titta på ett Youtubeklipp med Farhiya Feysal (vinnare av Ortens bästa poet 2018). Vi analyserade hennes framträdande i klassen. Eleverna fick också bekanta sig med den danskpalestinske poeten Yahya Hassan och i grupp analysera några dikter av honom. Han tar upp temat integration, eller kanske snarare segregation i sin poesi. Även den här poetens dikter var en fullträff, då eleverna kunde beröras av det som Yahya skrev om.
Efter genomgångar av de vanligaste diktverktygen fick eleverna också analysera en valfri dikt från sitt hemland, många av dem fick fråga föräldrar om hjälp, både gällande att hitta en poet men även gällande översättning av verket till svenska. Analysen fick de sedan presentera för sina klasskompisar.
För att väcka ytterligare tankar och nya perspektiv kring integration tittade vi på filmen “Sveriges bästa svensk”. Filmen handlar om integration och önskan om att passa in, och den gav gruppen en givande diskussion, där jag tror att många idéer om vad de själva skulle skriva om väcktes. Frågor som vad man vill behålla från sitt gamla liv, vad som upplevs som märkligt i det nya landet, om man känner att man är integrerad i det svenska samhället, vilka hinder man möter i integrationsprocessen. Vi diskuterade även segregation och dess negativa följder.
Hur gick det med diktskrivandet?
När det väl var dags för skrivandet så producerade eleverna dikter som verkligen berörde. De lyckades hitta och förmedla äkta känslor som de någon gång känt i samband med sin flytt/flykt och sin första tid i Sverige. Många fantastiska dikter i årskurs 9, SVA som representerar en viktig del av deras liv och historia.
En elev skrev om den jobbiga känslan av att komma till ett land och inte kunna ett ord av språket. En annan skrev om längtan efter att få återse en av sina föräldrar efter lång tid ifrån varandra, i olika länder. En elev beskrev hur en spegel krossades under en flygbombning i hemlandet, men hur hon nu kan se en spegelbild där ingen del fattas. Väldigt starka ord. Jag blev väldigt imponerad över elevernas förmåga att sätta ord på sina känslor och upplevelser.
Vad tyckte eleverna om projektet?
Jag tror att eleverna kände sig stolta över sina verk, samt att alla analyser och reflektioner vi genomfört tillsammans gav en känsla av samhörighet, men också väckte nya insikter.
En av eleverna gav sin dikt till sin far och det tror jag var ett fint “moment” för dem båda. Jag hade planerat för en “poetry slam” i Gränbyskolans aulan, men tyvärr satte Corona stopp för detta, men det blir fint att istället få visa upp elevernas verk i Kuben. Nu får elevernas dikter nationell spridning och många får ta del av elevernas integrationspoesi! Skolans poeter får en chans att nå ut till fler med sina historier, som jag tror att många kommer att beröras av och kanske till och med känna igen sig i. Två av dem kan läsas här nedan. Resten kommer ni som ovan nämnt att få se i Kuben.
Skrivet av Emelie Hahn. Emelie är leg. lärare i So-ämnena/tyska, IKT-pedagog och utvecklingsgruppsledare på Gränbyskolan, Uppsala. Hon är även eTwinningambassadör för UHR med mångårig erfarenhet av att driva internationella projekt.
