En text skriven av Jan Eliasson, om vikten av att hedra Raoul Wallenbergs minne. ”Runtom i världen ser vi brott mot mänskliga rättigheter, diskriminering och förföljelse av minoriteter. Vi ser också brott mot humanitära principer och till och med ifrågasättande på flera håll av demokratin.”
I detta läge måste vi mobilisera kraft och energi för att stå upp för rättvisa och rätten till ett liv i värdighet för alla. För att finna denna kraft hos oss behöver vi förebilder som trovärdigt kan visa vägen framåt. Ett sådant föredöme är Raoul Wallenberg som i handling visade vad solidaritet och medkänsla verkligen betyder.
Han accepterade utan någon som helst tvekan sitt svåra uppdrag 1944 att rädda judars liv i Ungern. Han arbetade med sina kolleger på svenska legationen dag och natt för att t ex dela ut pass och få ut judar ur godsvagnarna på väg till Auschwitz.
När han försvann in i Sovjetunionen i januari 1945 hade han räddat tiotusentals människor från Förintelsen.
Han fick aldrig återvända till Sverige och till sin älskade familj. Hans öde är fortfarande oklart trots stora ansträngningar från många att få fram hela sanningen.
För oss alla gäller det nu att fortsätta söka sanningen och hålla Raouls minne levande för dagens och framtidens generationer.
Detta arbete kan också inspirera oss att engageras i allt det viktiga arbete som nu krävs för att främja fred, utveckling och mänskliga rättigheter i vår värld.
Jan Eliasson
