Träffa Mariet Ghadimi, vinnare av Raoul Wallenbergpriset 2017

Varför grundade du TRIS? Jag växte upp i en familj där det fanns inslag av ande där jag som äldsta dottern skulle uppfostras till att vara ett föredöme för mina syskon. Det innebär att jag ständigt fick tänka på att inte göra något som innebär att mina föräldrar förlorande sitt anseende. Innerst inne kände jag att något var fel men som ung kunde jag inte sätta fingret på varför jag kände så. Jag hade hela tiden en känsla av att det var orättvist. Jag tvingades in i ett dubbelliv och det gjorde att jag kände mig splittrad och periodvis mycket nedstämd. När jag var 15 år tvingades min vän gifta sig med en man hon inte kände. Hennes livsöde satte djupa spår hos mig. Hon tvingades lämna Sverige och våra gemensamma planer att söka till samma gymnasieskola förverkligades aldrig. Ingen vuxen reagerade på det som hände min vän. På den tiden var det möjligt att söka dispens för äktenskap för någon som var under 18 år. Kulturella inslag av arrangemang kring äktenskap var då ett giltigt skäl för dispens. Det är det inte nu och TRIS har varit en del av den förändrade kraften som gjort detta möjligt. Jag grundade TRIS tillsammans med mina systrar efter mordet på Fadime Sahindal i Uppsala. TRIS säte är i Uppsala och innan mordet på Fadime hade unga tjejer som utsattes för hedersrelaterade förtryck och våld ingenstans att vända sig. Kanske hade Fadime levt idag om det funnits en TRIS hon kunde vända sig till under sin uppväxt? Jag startade TRIS för att ge stöd till unga personer som lever i en hederskontext och för att öka kunskapen om hedersrelaterat förtryck och våld i Sverige. Men framförallt för att förebygga att unga växer upp och inte får tänka fritt och leva ett självvalt liv, där de inte tillåts ha drömmar och inte får möjlighet att förverkliga sina drömmar.

Hur har TRIS/frågan/samtalet kring hedersrelaterat våld och förtryck utvecklats sedan starten för TRIS? När TRIS grundades visste jag inte att det skulle växa och utvecklas till den organisation TRIS är idag. Från att vi var några unga kvinnor som arbetade ideellt från min systers vardagsrum är vi idag en verksamhet med 20-tal anställda med en nationell jourtelefon för våldsutsatta och yrkesverksamma som möter våldsutsatta. Vi har sedan 2016 ett långsiktigt partnerskap med Uppsala kommun som innebär att vi idag har möjlighet att erbjuda stödsamtal och olika aktiviteter till kvinnor och barn som riskerar att utsättas för hedersvåld. Vi har våra skyddade boenden och ett stort nätverk av ideella som varje år bidrar med flera tusen ideella timmar på våra olika förebyggande verksamheter. Vi är den första organisationen i Sverige som har uppmärksammat unga personer med intellektuell funktionsnedsättning som utsätts för bland annat tvångsäktenskap och vi har bidragit till att lagstiftningen mot barn- och tvångsäktenskap särskilt beaktar nämnda grupps sårbarhetsfaktorer. Inom TRIS finns även Ronjabollen som är en av Sveriges första integrationsprojekt som via fotbollen ger unga flickor möjlighet att vara en del av majoritetssamhället. Idag arbetar Svenska fotbollsförbundet aktivt med att öka medveten om hedersrelaterat förtryck och våld och hur det hindrar framförallt flickor från att vara en del av idrotten tack vare TRIS och Ronjabollens arbete.

Sedan TRIS startades har kunskapen om hedersrelaterat förtryck och våld ökat. Samhället är bättre rustad för att omhänderta frågan om hedersförtryck och våld och det finns hjälp och stöd att få för de som är utsatta. Sedan 2014 är barn- och tvångsäktenskap kriminaliserat och det finns ett nationellt uppdrag på Länsstyrelsen i Östergötland som har till uppgift att öka kunskapen om hedersförtryck och våld och det finns ett nationellt kompetensteam som har till uppgift att bistå yrkesverksamma som möter hedersvåldsutsatta. Trots ökade kunskaper generellt finns det idag inte tillräckligt med specifika kunskaper om hedersrelaterat förtryck och våld inom det sociala arbetets praktik. Exempelvis är inte kunskapen om hedersrelaterat förtryck och våld obligatorisk på socionomutbildningen. Det innebär är att nyexaminerade socionomer som är den yrkesgrupp som har ett särskilt ansvar att ge stöd till unga som utsätts för hedersförtryck och våld och riskerar tvångsäktenskap inte har tillräckligt med kunskaper, verktyg, metoder eller den erfarenhet de behöver för att möta detta komplexa samhällsproblem. Allt detta leder till att enskilda socialtjänstkontor lämnas till att hitta egna sätt att hantera problemet, vilket i sin tur orsakar att individer som söker stöd och hjälp hos socialtjänsten inte bedöms lika. Detta urholkar rättssäkerheten och slumpen avgör om hjälpsökande överhuvudtaget får stöd och om de beviljas stöd skiljer sig stödet från kommun till kommun.

Berätta om någon framgång och motgång. En framgång är exempelvis ett sms och en bild på ett godkänt körkortsprov från en unga kvinna som tvingats lämna hela sin familj och släkt men som varje dag kämpar för att etablera sig i samhället och skapa sin egen framtid och nå sina egna mål. Framgång är när jag efter en föreläsning möts av yrkesverksamma som har blivit inspirerade av att gå tillbaka till sina arbetsplatser och börja arbeta mer strukturerat mot hedersförtryck och våld.

En motgång är när en socialtjänst ringer och säger att domstolen inte beviljar fortsatt LVU (Lagen om vård av unga) och jag måste berätta det för en livrädd 16-årig som inte vill återvända hem. Motgång är när ångesten och hemlängtan hos en ung person är så stor att det inte finns något jag eller någon annan på TRIS skyddade boenden kan göra.

Det här priset. delas ut i Raoul Wallenbergs anda. Vad innebär det för dig? För mig innebär det mod och uthållighet. Det innebär att våga utmana orättvisor och aldrig ge upp. Att varje dag våga se att det går att göra livet lite bättre för en ung person. Det innebär att tro på att alla kan göra något för någon annan. Alla har vi kraft att påverka litet som stort. Det innebär att allting kan vara möjligt, det behövs bara en person som ser och vågar ta ett första steg. Jag kan inte hjälpa alla som söker sig till mig men genom ihärdighet arbete under flera år har jag lyckats föra samman flera goda krafter och engagera flera. När jag ser på mig själv så brukar jag inte tänka att jag är modig. Men priset har fått mig att tänka om. Mitt arbete är otroligt krävande och utmaningarna är många. Jag har inget annat val än att vakna varje dag och vara mitt bästa jag. För det krävs det en hel del mod. Priset ger mig kraft att fortsätta. Om Raoul kunde göra det han gjorde finns det inget vi tillsammans inte kan åstadkomma.

Berätta om din verksamhet/handling, hur gör du skillnad? Jag gör skillnad genom att jag ständigt delar med mig av mina erfarenheter och kunskaper så att fler kan arbeta mot hedersförtryck och våld. Jag undervisar på Stockholms universitet och där lyfter jag in hedersrelaterat förtryck och våld och försöker ge blivande socionomer bättre förutsättningar att möta frågan.

TRIS gör skillnad på flera plan. Det kanske absolut största skillnaden är att TRIS ger unga personer en fristad, en plattform fri från hedersnormer och värderingar.  I förebyggande verksamheter ger vi unga kvinnor möjlighet till läxhjälp, tjejgrupper med samhällsinformation och information och sexuella och reproduktiva rättigheter. Vi diskuterar livets stora och små frågor. Bjuder in inspirationsföreläsare, går på studiebesök och har sommarläger, Camp Ronja. Vi har Ronjabollen som öppnar möjligheter för flickor att spela fotboll och få en plattform inom idrottsrörelsen. Vi ger samtalsstöd och är stöd vid myndighetsbesök. Vi tar nyanlända kvinnor närmare en egen försörjning genom vårt projekt Livscirkeln.

Vi skapar opinion, träffar politiker och beslutsfattare, vi skriver debattartiklar, tar fram metoder och sprider dessa. Vi reser runt i hela Sverige och utbildar yrkesverksamma. Vi gör otroligt mycket. Men det absolut viktigaste som vi gör är att vi ser till alla som söker sig till oss får möjlighet att ta del av de rättigheter och möjligheter vi andra tar för givet. Vi låter inte hedersvåldsutövaren få en lugn stöd. Vi är ständigt där och ser till att hedersvåldsutsatta får en röst, en plattform och möjligheter att välja ett liv fritt från förtryck och våld.

Berätta om ett medmänskligt föredöme som har betytt mycket för dig. Jag har tänkt mycket på den här frågan. Jag tror på medmänskliga handlingar. Det finns inte EN person som betytt mycket för mig. Under mitt liv har min väg ständigt korsats av personer som genom sina handlingar inspirerat mig i mitt arbete men framförallt gett mig kraft att våga vara modig och aldrig ge upp. Mina medmänskliga föredömen finns varje dag i min absoluta närhet. Jag tror på att vi alla kan vara medmänskliga föredömen genom att varje dag våga utmana oss själva att vara de förebilder vi själva önskar oss. Det finns dock en liten person jag som jag särskilt vill nämna och det är min son. Min son som osjälviskt lånar ut sin mamma till andra barn som behöver tröst. Min son som tålmodigt väntar på att jag ska komma hem efter mina arbetsresor så han kan hjälpa mig med att bära in min resväska. Min son som utan protester följer med till TRIS kontor och stannar tills jag arbetat klart. Min son som på väg hem från skolan berättar om sin kompis som är ledsen och behöver hjälp och undrar om jag kan prata med läraren.

Hur skulle du vilja använda prissumman för att fortsätta arbetet mot intolerans? Jag får flera förfrågningar varje månad från olika skolor som vill att jag åker till dem och har föreläsning om mitt arbete. Jag vill använda prissumman för att kunna erbjuda fler föreläsningar till skolor. Jag vill även använda prissumman till att utlysa ett litet stipendium till socionomstudenter som skriver sin c-uppsats om ämnet hedersrelaterat förtryck och våld. På detta sätt vill jag motivera till att fler studenter fördjupar sina kunskaper om ämnet.

 

English