Björn Fondén

Björn Fondén är en av Sveriges två ungdomsrepresentanter i FN år 2017. Han brinner för hållbarhet, civilkurage och inte minst ungas möjlighet att påverka de samhälle som är och kommer bli vårt. Björn har varit engagerad i en mängd olika projekt och organisationer, bland annat Raoul Wallenberg Academy.

Hej Björn! Vilken koppling har du till Raoul Wallenberg Academy?Björn Fondén
Jag gick Raoul Wallenberg Academys ledarskapsutbildning ”Det goda ledarskapet” år 2014. Det var så bra, att när jag senare flyttade till Göteborg bestämde jag mig för att starta upp en lokalgrupp för nätverket Raoul Wallenberg Differencemakers, som verkar för att inspirera unga att göra skillnad i Raoul Wallenbergs anda. Bland annat arrangerar vi föreläsningar, filmvisningar och workshops om civilkurage och att göra skillnad.

Vad är då civilkurage för dig?
Att stå upp för det man tror på och sina värderingar, även om det ibland känns svårt, läskigt eller jobbigt.

Och varför tycker du det här med civilkurage är så viktigt då? Vad är din ambition att det ska leda till?
För att kunna förändra saker till det bättre måste man våga stå upp för det man tror på. Det kanske låter lite klyschigt, men min ambition är att skapa en bättre värld, och det är endast genom att stå upp för mina värderingar som vi kan nå dit. Förändringen börjar med en själv, här och nu.

Snyggt. Kan du inte berätta om någon gång du agerade med civilkurage? Hur kändes det?
Ett tillfälle jag minns är när jag deltog i demonstrationerna vid klimattoppmötet i Paris 2015. Polisen hade utlyst demonstrationsförbud med anledning av de terrorattacker som skett kort innan mötet, men jag och många andra kände att det var så pass viktigt att göra våra röster hörda att vi trotsade förbudet, med risk för att bli gripna. Vi ville att makthavarna som satt i förhandlingarna skulle veta att vi, folket, brydde oss och krävde ett ambitiöst avtal. Det kändes bra i magen trots risken, jag kände att jag gjorde det rätta som stod upp för mina värderingar och var sann mot mig själv. I efterhand tackade även de mer ambitiösa staterna för civilsamhället och folkets stöd, och menade att våra röster var ett viktigt bidrag till att Paris-avtalet faktiskt blev till.

Intervju av Elin Prestgaard

English