MÖT NOMINERADE TINA MORAD!

_E6A3275Hur reagerade du när du fick veta att du är nominerad till Raoul Wallenbergpriset? Först chockad, i positiv bemärkelse! Sedan otroligt överväldigad och tacksam för nomineringen. Det faktum att jag valts ut av en jury bestående av så många fantastiska eldsjälar och hjältar runt om i landet gör mig inte bara ödmjuk men oerhört hedrad.

När faktum nu sjunkit in och jag hunnit reflektera inser jag ändå finns många beröringspunkter mellan vad vi upplevt under de senaste nio månaderna och vad jag kan tänka att Raoul Wallenberg stod inför. Dock måste jag understryka att det självklart vore förmätet att jämföra den katastrof och ondska han ställdes inför med vad vi upplevt här. Beröringspunkterna ligger snarare i hur man bemöter en katastrof som i ett så snabbt förlopp ändrar karaktär. I hur man får hundratatals, ja även tusentals volontärer att förena sina krafter för att hjälpa de utsatta. När jag läst om Raoul Wallenberg imponeras jag över hur han kunde hålla så många bollar igång på alla olika nivåer samtidigt. Och det är just där jag hittar beröringspunkter när jag blickar bakåt. Det är ju så att man sällan ser hela bilden när man står mitt i stormens öga och ständigt tvingas lösa nya katastrofer alla dygnets timmar. Men nu, när vi har en kort period av minskat tryck i väntan på nästa flyktingvåg kan jag tydligare se hur även jag tvingats operera på alla nivåer samtidigt:
Volontärerna ska känna sig delaktiga, de drabbade flyktingarna ska bemötas som enskilda individer med enskilda behov (många traumatiserade och i djup kris), logistiken måste fungera i en terräng där det offentliga regelverket inte hunnit med. Öppna en konstruktiv dialog med myndigheter vi kritiserar hela vägen från regering, kommun, länsstyrelse, polis till migrationsverket. Samtidigt hjälpa till att riva barriärer och revirgränser mellan olika aktörer inom civilsamhället från kyrkan, moskéer till andra frivilligorganisationer. Dessutom ständigt synas i media, kritisera makten, nyansera bilden och påminna om de frågor som är relevanta för flyktingarna. Allt detta under en tid då verkligheten, behoven och samhällets beredskap drastiskt förändrats från vecka till vecka.

Det här priset delas ut i Raoul Wallenbergs anda. Vad innebär det för dig? Wallenberg är en förebild och en humanitär legend. Då som nu stod världen inför ett kritiskt ställningstagande, då som nu är det oerhört viktigt att inte glömma våra medmänniskor, att inte tiga när orättvisor och avhumanisering normaliseras i samhället och att varje insats, oavsett hur liten den är för att hjälpa en medmänniska är ett stort kollektivt steg i rätt riktning. Vi som kom som flyktingar, vi var ”dem” som till slut blev ”vi”. Vi blev en drivande kraft för mänskliga rättigheter och värnar lika mycket för den frihet och demokrati som våra forna länder kämpade emot. Det är Wallenbergs anda för mig, att ha en fast och orubblig röst för mänskliga rättigheter trots att samhället blöder av rädsla och intolerans.

Berätta om din verksamhet Refugee welcome Stockholm 
Den ideella föreningen Refugees Welcome Stockholm (RWS) bildades i september, 2015. RWS är en religiöst och partipolitiskt obunden organisation vars syfte är att hjälpa människor på flykt som kommer till Sverige och framförallt Stockholm. Med hjälp av bidrag från privatpersoner och företag arbetar RWS för att ge dessa människor ett värdigt mottagande och tillgodose deras grundläggande behov, både för stunden och på längre sikt. 
I RWS mottagningscentral finns flerspråkiga volontärer på plats dagligen för att ta emot och hjälpa flyktingar och asylsökande med mat och dryck, korttidsboende, transportstöd samt hjälp med ambassadärenden. På plats finns även jurister som svarar på nyanländas frågor om bl.a. asylrätt, samt sjukvårdare som ger enklare vård och assistans. 
Verksamheten har sedan i början av året skapat integrationsprojekt där dels mötesplatser för nya och etablerade svenskar har skapats för att få till meningsfulla möten mellan människor genom bl.a. undervisning, juridisk rådgivning och samhällsinformation.

Vidare planeras ett integrationsinitiativ som är tänkt att ske genom att långsiktigt skapa ett aktivitetsboende där fokus sätts på trauma och terapi baserad miljö för arbetsetablering i nära samarbete med både näringsliv och läroverk. I och med de drastiska åtgärder regeringen införde under hösten/vintern 2015 har behoven förändrats. Idag ser vi alltfler traumatiserade asylsökande som återvänder från dysfunktionella asylboenden, kvinnor och barn som utsatts för våld, fäder som går sönder inombords av oro för efterlämnade familjer som nu inte kan återförenas, eller av sysslolöshet och väntan om så bara på en första utsatt tid för ett möte med en myndighetsperson. En del ger upp och vill ha hjälp att ta sig tillbaka till sina hemländer andra behöver kvalificerad vård såväl fysiskt som psykiskt. Nu i juni 2016 kommer tiotusentals som blivit nekade asyl dessutom att tvingas lämna asylboenden utan någon dagersättning. Vad som ska ske med dessa människor är ingen som riktigt kan ge svar på. Våra planer är att förhoppningsvis i samarbete med Läkare utan gränser, K.I. och Cambridge University starta ett boende som kan erbjuda traumabehandling. I anslutning till detta boende är tanken att vi tillsammans med näringslivsaktörer ska kunna skapa arbetsförutsättningar på boendet. Förberedelserna för boendet, som vi hoppas också ska kunna fungera som en mönstermodell och spridas över landet, har pågått sedan slutet av förra året. Men fortfarande är lokalfrågan inte löst.

Parallellt med att hjälpa folk på plats arbetar RWS aktivt för att påverka beslutsfattarna och förändra situationen för dem som flyr. Med utgångspunkt i alla människors lika värde ser RWS behovet av fria och lagliga vägar in i Europa samt av en beredvillighet att som stat och nation ta emot och integrera de människor som kommer. Via sociala och traditionella medier samt debatter i det offentliga rummet lyfter RWS frågan kring de förändrade behov som nu uppstår, samt arbetar aktivt för att ta fram förslag på konkreta lösningar och åtgärder på kort och lång sikt i Sverige och EU.

Berätta om en förebild som har betytt mycket för dig.
Det finns otaliga förebilder, i dagsläget är dock de främsta förebilderna och de absolut viktigaste aktörerna i mellanöstern den kvinnliga peshmergastyrkan, däribland YPJ. Deras kamp är tvåfaldig; dels genom att bekämpa terroristorganisationer som Daesh, och dels genom ett obevekligt engagemang för att reformera förlegade patriarkala samhällsstrukturer som förebygger jämlikhet i mellanöstern.

Hur skulle du vilja använda prissumman för att fortsätta arbetet mot rasism och intolerans? 
Redan vid åtta års ålder stod jag och andra barn med insamlingsbössor för Halabjas offer, då som nu var det pga. förtryck och rasism. I tonåren fortsatte engagemanget genom Ungdom Mot Rasism i Enköping för att motverka främlingsfientlighet och fördomar under nynazisternas era. Personligen har det har varit ett naturligt engagemang som fortsatt vara en röd tråd genom hela vuxenlivet och framöver ser jag en självklarhet i att kunna fortsätta arbeta för människors rätt till lika värde och att skapa förutsättningar för ett mer tolerant, accepterande och framförallt inkluderande samhälle. Integrationen i Sverige har gått framåt men dessvärre fastnat i ett steg som framförallt handlar om förhållningssätt: hur man ser på ett dynamiskt samhälle som faktiskt berikas av kulturer. Det krävs dock att både regering, myndigheter, kommuner, civilsamhället och näringslivet samarbetar effektivt för samma mål. Ett steg i den riktningen vore för mig att genomföra det trauma och terapi baserade aktivitietsboendet som nämns ovan. Genom Raoul Wallenbergsprisets förtroende stärks visionen av ett inkluderande samhälle och jag kan då med nya krafter, fortsätta förverkliga den tack vare den tyngd och legitimitet som priset för med sig. Det blir även min fortsatta fokus; att möjliggöra plattformar och skapa forum för ett mer tolerant samhälle.

Email to someoneTweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Share on Facebook0
English